När börjar lektionen egentligen?

Ett nytt verktyg jag lagt i min kunskapslåda bara de senaste året är vetskapen om vikten av när en lektion verkligen börjar för mina elever.

Klockan har jag kunnat länge det är inte det. Schemat för terminen brukar mirakulöst lägga sig som en mental tatuering snabbt.

 

 

 

Den stora utmaningen och något som jag först de senaste året förstått vikten av är när jag behöver börja förbereda olika elever inför ett lektionspass?

Just nu jobbar jag med en dynamiska grupp. De flesta har bytt skola många gånger alla av olika anledningar. Vissa har precis flyttat till Sverige och andra har bott här hela sitt liv. Blandningen är total och behovet av anpassningar många.

Det här har verkligen fått mig att tänka på det här med när lektionen verkligen startar. En framgångsfaktorer i min undervisning med den här gruppen har varit just det.

När börjar lektionen för olika individer i gruppen? När behöver de veta vilka förväntningar som passet har på dem? När måste jag börja förbereda de olika eleverna på lektionspasset?

Att som lärare verkligen veta när lektionen börjar är något som gett mig många stunder av funderingar. Jag har verkligen förstått att det är centralt för att få den undervisning som mina elever och jag förtjänar. Består gruppen, som alla gör, av elever med särskilda behov eller om gruppen, som i min skolverklighet just nu,  består av individer som bytt skolmiljö väldigt många gånger så behöver jag som pedagog tänka till några extra gånger.

Vissa lektionsmoment behöver jag förbereda eleverna på i månader innan de faktiskt ska ske. Ibland är det en särskilt viktigt föreläsning, en utflykt eller ett nytt ämnesområde. Andra lektioner börjar på lunchen, timmen innan lektionspasset verkligen ska börja eller vid God morgon-stunden. Ett förberedande samtal om vad som ska ske efter lunch eller senare under dagen. Vissa förberedelser pågår och görs ständigt. Några lektioner börjar precis på klockslaget när schemat säger att nu är det dags. Här är det jag som ledare av passet som måste tänka till. Mina elever som får anpassningen kanske märker att det sker eller kanske inte. Jag märker att det ger resultat och att eleverna lyckas.

Hur förbereder jag mina olika elever bäst så vi alla får den lektion vi behöver för att nå så långt vi bara kan med våra studier?

Vissa elever söker jag fortfarande dagligen upp.  Andra får numera bara en blick och en nick till bekräftelse. En tredje grupp finner trygghet i mina instruktioner på tavlan och den fjärdegruppen som är majoriteten kommer in på lektion sätter sig och är redo.

Lektion är lektion är det något att fundera på? tänker de troligen.

När börjar lektionen för olika individer i gruppen? När behöver de veta vilka förväntningar som passet har på dem? När måste jag börja förbereda de olika eleverna på lektionspasset?

En oerhört värdefull kunskap som jag är förvånad över att jag inte reflekterar över tidigare.

 

 

 

 


Att gå in i ett rum- hur gör vi det?

Att sätta ord på det som kan tyckas självklart är en given framgångsfaktor i min undervisning. Men att formulera för mina kollegor och elever hur man går in i ett rum och anpassar sin ljudnivå efter pågående arbete – hur gör jag det? Ska jag göra det?

Som jag tidigare skrivit om så har jag oerhört sociala elever. Varje morgon har de genomgående hälsningsritualer. De kramas, High five-as, axelkramas, kindpussas i det oändliga. Kommer någon sent börjar ritualen om. Har någon varit sjuk hälsas det grundligare. De flesta förstår att det räcker en gång per dag. Andra gör det varje gång de ses. Några fortsätter gladeligen sina hälsningar vid sen ankomst även inne i lektionssalen under pågående genomgång. Det här är naturligtvis inte okej och har varit föremål för en del diskussion och frustration.

Att gå in i ett rum när arbete pågår hur gör man det?

Hur lätt är det att känna av stämningen i ett rum du går in i och sedan anpassar dig efter det?

Det här någonting jag måste sätta ord på och hjälpa mina elever med i undervisnings relaterade situationer. Både när de går in i ett klassrum men även när de lämnar ett rum och kommer in i ett annat sammanhang.

Kan ibland bli både arg och häpen över vissa elevers och även ibland kollegors totala oförmåga att känna av rummet de kommer in i.

-Karin jag ska bara hämta? Ligger min iPad här? Skulle du kunna komma en stund Karin? Frågorna och orsakerna till ankomsten i rummet är alltid många. Till de elever som sitter i rummet och upplever de jag upplever av att bli störd säger jag ofta: – Gör inte så, gå inte in i ett rum och börja prata högt utan att du känner av stämningen i rummet.

Hur gör vi vuxna?  Hur gör jag själv?

Ofta känner vi nog att de vi ska säga och göra är det viktigaste som finns och går naturligtvis före de elever som visar att de behöver hjälp, eller? Vilken ljudstyrka har vi när vi går in i rummet. Hur pratar vi? Vilka förebilder är vi. Kan inte säga om mig själv, det får andra göra, men ibland kommer jag på mig att tysta kollegor…

Det här är både lätt och svårt.

Gjorde själv en ordentlig blunder här om veckan. Full av energi gick jag en runda kring skolan för att påminna mina kollegor om att i sin tur påminna eleverna att det var elevråd. Kom in på en hemvist och hälsade med hög och tydlig stämma. Hej på er! En klok kollega var snabb och hystade ner mig. Du pratar väldigt högt Karin.  Som jag skämdes. Jag så många gånger bett kollegor och mina elever att vara tystare. 

Bad om ursäkt till kollegan. Tog datorn och började på det här inlägget.

Det är är ju riktigt svårt. Hur ska jag dels själv komma ihåg att känna in ett rum som jag går in i och hur ska jag lära både elever samt kollegor att det här är en oerhört viktig komponent i att skapa studiero i vardagen.

Hur ska vi göra när vi går in i ett rum?

 

 


Att förbereda ett läsår

Maj är avslutningstider och planeringstider varje år. Det är inte bara en tid för avslut utan även en tid för uppstart.  Ett nytt läsår startar i augusti. Härliga tider, stora planer och större visioner.

Precis som mina elever mår jag bra av framförhållning. Vet jag vad som händer i augusti är jag förberedd och kan få en bra start på läsåret. Det är i maj som jag sätter ramarna för nästa läsår. När jag börjar med en ny grupp så lägger jag alltid en långsiktigt plan. Oavsett om jag tar över en grupp i årskurs 8 eller får dem redan i årskurs 7. En plan som säkerställer för mig själv att alla kunskapskrav och syften som läroplanen föreskriver faktiskt genomarbetas under den tid vi kommer arbeta tillsammans. Ibland får jag elevgruppen sent och får tänka till ordentligt. Oftast så har vi tre år och då kan jag tänka och jobba mer långsiktigt. Det här ger mig en bra överblick och även ett stort lugn i mitt arbete.

Vilka kunskapskrav ska jag undervisa kring? Vilka är de stora frågorna som kommer lyfta diskussionen? Hur ska arbetet flätas samman? Vilka föreläsare ska bokas? Vilka museum ska jag spana in de där sista dagarna i juni när eleverna gått på sommarlov och arbetsplatsen är städad? Avslutnings tider är en spännande och kreativt tid av mitt arbetsår. Lägger jag planen här så minskar jag arbetsbördan i höst och för mig skapar det ett lugn av att ha förutsägbarhet och överskådligthet.

Det är även i maj som jag bestämmer vilka studiebesök och föreläsare jag tänker bjuda in under läsåret. Har jag väl satt något i rullning och bokat besök är det svårt att dra sig ur och säga nej vi hoppar över det här när hösten och vintern kommit och det inte känns lika motiverande att göra något extra. Har jag då redan bestämt sedan tidigare att vi ska göra något och dessutom påtalat det för eleverna då är det bara att köra. Som alltid så är det ju oerhört givande när vi summerar de där händelserna som går utöver den vardagliga lunken.

Vill jag dessutom boka en föreläsare eller organisation som exempelvis Expo så behöver jag som de har framförhållning annars blir det ingen föreläsning.

Samarbete med olika lärare och ämnen är även något som behöver framförhållning för att bli riktigt bra. Visst fungerar det även att hitta samarbeten under terminens gång men riktigt bra blir det om vi redan på planeringsstadiet sätter blicken mot gemensamma mål. För mig som lärare i svenska och de samhällsorienterande ämnena är samarbete med NO- läraren given i varje del av det jag gör i min undervisning.

Två lärare i undervisningssituationen är dubbelt så bra som en. Vi förtydligar från bådas håll vart vi är på väg och vad som ska läras. När vi dessutom är samplanterade så lyfter det hela arbetsmomentet och eleverna får ut så mycket mer av sin undervisning.

SO- året för mig är indelat i fyra lika stora moment. Både för mig och eleverna känns det bra att ha fyra avstämningspunkter varje år. Jovisst kan jag även ämnesintegrera i mina egna ämnen och beröra områden som går i varandra men när det kommer till betygssättning så renodlar jag alltid både för min och för mina eleverna skull. Momenten blir överblickbara och det känns bra att ha något helt avslutat innan nästa moment börjar.

Till hösten är inte starten av terminen lika given som förra året. Kommer ändå att börja med samhällskunsap. Samhällsekonomi och rättigheter får bli de stora rubrikerna. Vi ska försöka besöka tingsrätten och även se på den privata ekonomin och lyfta in den i samhällets egna ekonomi. Svenskan får hänga på och förbereda eleverna för de första jobben med att skriva meritförteckning och ansökningsbrev.

I svenskan kommer vi även börja terminen med att läsa boken Hönan som ville flyga. Fantastiskt tillfälle att prata rättigheter och skyldigheter men även normer.

Efter höstlovet går vi vidare till historia. Redan nu är min elever laddade och förberedda. Efterkrigstiden ska avhandlas. Här kommer vi se till olika stora rubriker och därefter ta oss an epoken. En föreläsare som kan berätta om folkmorden i Rwanda är bokad. Elevernas intressen för kärnkraft och dess konsekvenser har börjat spira tack vare ny tv-serie i streamingtjänsterna.

Svenskan kommer följa med i historieepoken och  textskrivande. Brev, noveller, artiklar och krönikor får avlösa varandra när vi tar oss an nutidshistorien. En debatt om kärnkraft, rättigheter och självständighet bör avhandlas. Ett besök till Stadsarkivet kommer att hjälpa oss vidare i att se hur källor kan användas och har använts för att sammanställa vår historia.

Med vårterminens ankomst är det religionstider. Kvar att avhandla är buddhismen och hinduismen. Ett besök till Östasiatiska museet ska bokas för rundvandringar. Boendes nära Stockholms innerstad är utbudet och möjligheterna att faktiskt besöka tempel och heliga platser hur många som helst.

Svenskan kommer här bjuda på ett eget projekt för varje elev där en författare och ett litterärt verk ska presenteras och avhandlas. Dels tid att träna självständighet för eleverna som snart ska till gymnasiet men även ett tillfälle att se till litteraturhistorien som stort.

Sista momentet på året kommer bli Geografi. Här har jag faktiskt det senaste året gjort en helomvändning. Tidigare tyckte jag geografi var höstens ämne. En lättsammare start på terminen med samtal om inre och yttre krafter. Lätt att få eleverna intresserade och naturen fortfarande i full blom redo att hjälpa och förtydliga natur- och kulturgeografins klurigheter. Har tidigare år alltid kört geoografin på hösten det har känsla som ett höst ämne. Men har nu tänkt om. Vi avslutar läsåret med geografi och får redan då utställningen till Geologins dag klar i september. Varför börja läsåret med en lätt känsla av stress för att en deadline måste hållas redan innan terminen verkligen kommit igång? Bättre att färdigställa arbetena innan sommarlovet och sedan när höstterminen anländer så är det bara att repetera och hänga upp utställningen. Som avslutning på nästa läsår, om ett år, kommer eleverna i årskurs 9 läsa om klimat och naturresurser. Vilka utmaningar står vi för idag och i framtiden?

Så där är min ram för nästa läsår. En övergripande plan. En lista med saker att göra. Klar innan lovet. Väntandes på mig i augusti när jag semestervilad anländer till skolan i augusti redo att växla upp inför arbetsåret. Där i augusti tar sedan detaljplanera vid moment för moment, vecka för vecka.