När börjar lektionen egentligen?

Ett nytt verktyg jag lagt i min kunskapslåda bara de senaste året är vetskapen om vikten av när en lektion verkligen börjar för mina elever.

Klockan har jag kunnat länge det är inte det. Schemat för terminen brukar mirakulöst lägga sig som en mental tatuering snabbt.

 

 

 

Den stora utmaningen och något som jag först de senaste året förstått vikten av är när jag behöver börja förbereda olika elever inför ett lektionspass?

Just nu jobbar jag med en dynamiska grupp. De flesta har bytt skola många gånger alla av olika anledningar. Vissa har precis flyttat till Sverige och andra har bott här hela sitt liv. Blandningen är total och behovet av anpassningar många.

Det här har verkligen fått mig att tänka på det här med när lektionen verkligen startar. En framgångsfaktorer i min undervisning med den här gruppen har varit just det.

När börjar lektionen för olika individer i gruppen? När behöver de veta vilka förväntningar som passet har på dem? När måste jag börja förbereda de olika eleverna på lektionspasset?

Att som lärare verkligen veta när lektionen börjar är något som gett mig många stunder av funderingar. Jag har verkligen förstått att det är centralt för att få den undervisning som mina elever och jag förtjänar. Består gruppen, som alla gör, av elever med särskilda behov eller om gruppen, som i min skolverklighet just nu,  består av individer som bytt skolmiljö väldigt många gånger så behöver jag som pedagog tänka till några extra gånger.

Vissa lektionsmoment behöver jag förbereda eleverna på i månader innan de faktiskt ska ske. Ibland är det en särskilt viktigt föreläsning, en utflykt eller ett nytt ämnesområde. Andra lektioner börjar på lunchen, timmen innan lektionspasset verkligen ska börja eller vid God morgon-stunden. Ett förberedande samtal om vad som ska ske efter lunch eller senare under dagen. Vissa förberedelser pågår och görs ständigt. Några lektioner börjar precis på klockslaget när schemat säger att nu är det dags. Här är det jag som ledare av passet som måste tänka till. Mina elever som får anpassningen kanske märker att det sker eller kanske inte. Jag märker att det ger resultat och att eleverna lyckas.

Hur förbereder jag mina olika elever bäst så vi alla får den lektion vi behöver för att nå så långt vi bara kan med våra studier?

Vissa elever söker jag fortfarande dagligen upp.  Andra får numera bara en blick och en nick till bekräftelse. En tredje grupp finner trygghet i mina instruktioner på tavlan och den fjärdegruppen som är majoriteten kommer in på lektion sätter sig och är redo.

Lektion är lektion är det något att fundera på? tänker de troligen.

När börjar lektionen för olika individer i gruppen? När behöver de veta vilka förväntningar som passet har på dem? När måste jag börja förbereda de olika eleverna på lektionspasset?

En oerhört värdefull kunskap som jag är förvånad över att jag inte reflekterar över tidigare.

 

 

 

 


Att gå in i ett rum- hur gör vi det?

Att sätta ord på det som kan tyckas självklart är en given framgångsfaktor i min undervisning. Men att formulera för mina kollegor och elever hur man går in i ett rum och anpassar sin ljudnivå efter pågående arbete – hur gör jag det? Ska jag göra det?

Som jag tidigare skrivit om så har jag oerhört sociala elever. Varje morgon har de genomgående hälsningsritualer. De kramas, High five-as, axelkramas, kindpussas i det oändliga. Kommer någon sent börjar ritualen om. Har någon varit sjuk hälsas det grundligare. De flesta förstår att det räcker en gång per dag. Andra gör det varje gång de ses. Några fortsätter gladeligen sina hälsningar vid sen ankomst även inne i lektionssalen under pågående genomgång. Det här är naturligtvis inte okej och har varit föremål för en del diskussion och frustration.

Att gå in i ett rum när arbete pågår hur gör man det?

Hur lätt är det att känna av stämningen i ett rum du går in i och sedan anpassar dig efter det?

Det här någonting jag måste sätta ord på och hjälpa mina elever med i undervisnings relaterade situationer. Både när de går in i ett klassrum men även när de lämnar ett rum och kommer in i ett annat sammanhang.

Kan ibland bli både arg och häpen över vissa elevers och även ibland kollegors totala oförmåga att känna av rummet de kommer in i.

-Karin jag ska bara hämta? Ligger min iPad här? Skulle du kunna komma en stund Karin? Frågorna och orsakerna till ankomsten i rummet är alltid många. Till de elever som sitter i rummet och upplever de jag upplever av att bli störd säger jag ofta: – Gör inte så, gå inte in i ett rum och börja prata högt utan att du känner av stämningen i rummet.

Hur gör vi vuxna?  Hur gör jag själv?

Ofta känner vi nog att de vi ska säga och göra är det viktigaste som finns och går naturligtvis före de elever som visar att de behöver hjälp, eller? Vilken ljudstyrka har vi när vi går in i rummet. Hur pratar vi? Vilka förebilder är vi. Kan inte säga om mig själv, det får andra göra, men ibland kommer jag på mig att tysta kollegor…

Det här är både lätt och svårt.

Gjorde själv en ordentlig blunder här om veckan. Full av energi gick jag en runda kring skolan för att påminna mina kollegor om att i sin tur påminna eleverna att det var elevråd. Kom in på en hemvist och hälsade med hög och tydlig stämma. Hej på er! En klok kollega var snabb och hystade ner mig. Du pratar väldigt högt Karin.  Som jag skämdes. Jag så många gånger bett kollegor och mina elever att vara tystare. 

Bad om ursäkt till kollegan. Tog datorn och började på det här inlägget.

Det är är ju riktigt svårt. Hur ska jag dels själv komma ihåg att känna in ett rum som jag går in i och hur ska jag lära både elever samt kollegor att det här är en oerhört viktig komponent i att skapa studiero i vardagen.

Hur ska vi göra när vi går in i ett rum?