En kalender


ps. troligen mitt mest provokativa inlägg hittills. Kommer hävda att det visst finns tid, stress behöver inte vara en självklar del av yrkesvardagen och, ja, känslan av att hinna med och ha koll på uppdraget är fullt möjligt.

En kalender för en lärare är vad stetoskopet är för en läkare. Kaveln för bagaren och saxen för en frisören.

Så viktig är kalendern för mig i min lärarvardag. Det vore knepigt att lyssna om stetoskopet inte fanns, hur skulle bullarna se ut om kaveln togs bort och inte många kunder skulle bli korthåriga om saxen inte fanns i frisörens verktygsarsenal. Inte många lektioner skulle hålla måttet, inte många tidsplaner skulle följas och jag skulle definitivt inte hålla koll på allt det som förväntas av mig.

Har hittills inte hittat någon digitalverktyg som kan ersätta papperskalender. Kalendern måste vara tillgänglig hela tiden i alla miljöer. Visst finns det många hjälpmedel och digitala varianter där ute men inget är som papperskalendern. Den är flexibel för både anteckning och bild, planering och översikt. Papperskalendern är också alltid redo att hjälpa oavsett om nätverket ligger nere eller strömmen gått. Det enda verkligt illa som kan hända är att jag tappar kalendern men baserat på erfarenhet så har det hittills inte hänt sedan 2002 så varför skulle det ske nu?

Redan som ung i yrket och engagerad som facklig tjänsteman kämpade jag för att den första presenten för en lärare vi examination skulle vara just en kalender. Glädjer mig mycket att förbundet fortfarande håller kalendern viktig och till och med gratis för medlemmar att beställa.

Varje år infinner sig i maj den här högtidliga stunden när det är dags att välja nästa läsårs kalender.

Hur ska den se ut? Vilken passar mig bäst? Ska jag byta färg eller form?

Ska jag vara helt ärlig så är det inte många som håller måttet. Ofta blir det att välja mellan klassklärarkalendern eller ämneslärarkalender. Tror den enda egentliga skillnaden är registren längst bak. Ändå så står jag där, högtidligt redo att ta beslutet. Vilken känns bäst idag?

Ett löfte jag ger mig själv varje år när kalendern beställs är att i år ska jag hålla den fin. Min anteckningar ska vara skrivna i fin stil varje dag och färger ska väljas med omsorg så mina anteckningar blir överskådliga och snygga att se på. Har hittills inte hållit mitt löfte till mig själv, men nästa år är ett nytt år. Då ska den inte bara vara ett hjälpmedel som hanterar min arbetsbörda och hjälper mig slappna av när helgen kommer. Nästa år ska den dessutom se snygg ut, varje vecka. Varför nu det här ens är en viktig tanke att ha säger nog mer om mitt estetiska sinne än någon direkt koppling till min pedagogiska verklighet.

Kalendern måste innehålla en vecka per uppslag. Så jag lätt får en överblick av veckan och så att min attgöra-lista kan vara synlig. Färgen och formen varierar, likaså hur framsidan tillslut dekoreras. Ibland är det foton, förra året min namnlapp, se ovan, som jag tillverkade när alla mina nya elever fick den första lärakännaövningen.

När kalendern väl anländer så är den alltid hett efterlängtad. Julisidorna börjar bli fyllda i den gamla kalendern med anteckningar som berör nästa läsår. Blivande föreläsare är bokade, kontakter till museum är tagna. Nästa läsårs kunskapskrav och syften är fördelade över året baserat på den treårsplan jag sedan tidigare förberett. Allt väntar på den nya kalendern som ska hjälpa mig att hålla tanken klar och lugnet i behåll.

Redan i inflyttningsfasen av kalendern så brukar mitt löfte om att hålla den prydlig brytas. Är alltid så ivrig att få skriva in all information som kalendern ska hålla så jag med lätta tankar och arbetstömd hjärna kan gå på ferie. Viktiga telefonnummer, skolans koder, faktureringsadress och skolans adress samt organisationsnummer hamnar alltid på första uppslaget. Allt lättillgänglig när beställningar ska göras eller kollegor frågar.

Den senare händer ofta, vissa kollegor väljer att inte beställa materialet de behöver alternativt lägger det i ”jag gör det senare” högen för att organisationsnumret eller referenskoden känns som berg allt för höga att bestiga om vägen behöver gå via intendenten på expeditionen. 

Ofta har jag som lärare hört kollegor som påtalar stressen yrket. Känslan av att de inte hinner med eller vet när de ska göra allt som förväntas av dem. Stressen som en självklar del av yrkesvardagen presenteras, något som ibland även förmedlas till lärarkandidater som lyssnar med stora ögon och tankar som kanske vandrar- vad har jag gett mig in på? Ska jag vara helt ärlig så känner jag  sällan igen mig i dessa samtal. Javisst har vi mycket och göra men jag känner alltid att jag har koll för min bästa arbetskamrat, kalender, finns alltid där med en plan och en struktur.  Med kalendern som hjälpmedel behöver jag inte känna att jag ska hålla något i minnet. Tänker jag att det där kommer jag ihåg och gör senare så infinner sig snart känslan av stress och en känsla av oöverskådlighet sprider sig. Jag vet att om jag håller det i huvudet så glömmer jag och första bästa nya arbetsuppgift som dyker upp prioritera jag som viktigast.

Men med kalendern i min närhet kan jag lägga in allt jag behöver göra i en prioritering. Det dämpar min puls, ger mig bra överblick och förmågan att prioritera vad som är viktigt just nu infinner sig alltid.

Jag vet att om de finns i kalendern så kan jag lägga tanken åt sidan och fokusera på här och nu. Jag har överblick- jag har en plan för hur jag ska använda min tid. Jag har min kalender.

Den bestämmer åt mig. Gör jag även en tydlig plan av min tid så kan jag även lätt prioritera om när oväntade saker dyker upp alternativt visa för min rektor att det här fyller min tid om jag förväntas göra något mer. Vad kan jag då plocka bort eller prioritera ner ifall jag blir ombedd att göra nya uppgifter?

Kalendern hjälper mig att använda min tid till rätt saker.

Längst fram i kalendern har jag mitt egna schema. Här står inte bara när jag ska ha mina lektionspass eller vilka möten jag förväntas närvara vid, här för jag även in de saker som jag alltid behöver göra under en vecka. Samtal ska ringas, mail ska besvaras, lektioner planeras, uppgifter kommenteras osv. De stunder på dagen som inte innehåller lektionspass blir fyllda med dessa aktiviteter. Inte för att jag kanske gör dem just när det står i veckokalendendariet men för att ha koll på vad som behöver göras och om jag mot förmodan skulle förväntas ta ytterligare uppgifter så behöver jag prioritera om eller få hjälp att stryka uppgifter som behöver göras.

Kalenders egna struktur i sig hjälpa mig och hålla koll. På de första sidorna fyller jag alltid i  mina olika ämnesplaneringar. Skolåret har cirka 40 veckor. Fyra ämnen ska hinnas med. Enkel matematik ge mig ungefär tio veckor per ämne. Tidsramen hjälper mig att hålla fokus under momentets gång. Det finns alltid mer stoff att fylla på med i mina ämnen . Men tidsramen gör jag viktig för både mig och mina elever, så tidsramen ska hållas. En stor fråga som inleder projekten och ger oss färdriktning under arbetets gång hjälper även till att prioritera om ifall lektionstillfällen bortfaller eller annat dyker upp. Här lägger jag också tidigt in när de ska vara avstämningar under och som avslutning på momentet. Allt får plats i min bok. Därefter tar detaljplaneringen vid, ofta blir det fyra veckors planering i stöten. Det ger mig flexibilitet, kvalitetsfokus och möjlighet att i god tid förbereda nästa moment.

Första veckan på läsåret är bråda tider. En plan för året ska göras när lov och nationella provdatum är fastställda. Tidigare har jag skapat en treårsplan över mina ämnen där alla delar kommer med. Planen underlättar överlämning om jag byter grupp. Den hjälper mig även att veta att jag gör det som förväntas. 

Vilka kunskapskrav ska avklaras under terminen och hur många veckor finns att tillgå? När är det lämpligt med avstämning på momentet och hur faller detta med loven. Allt får plats i min bok. Med den strukturen  så behåller jag mitt lugn och lektionerna vet jag håller den kvalitet de behöver för att jag ska vara nöjd.

Kalendern hjälpa mig i allt det här vecka ut och vecka in. I det finns en idé till varje lektion de kommande tio veckorna där finns även nedskrivet uppgifter som jag ska göra och när jag ska göra dem och till vem. Med kalendern i hand så blir det få överraskningar och den stress som många pratar om hälsa sällan på hos mig.

När de första sidorna är fyllda med de stora ramarna och projektplaneringen inklistrad är det dags för den vardagliga lunken och veckoplaneringen. På min nuvarande arbetsplats är den mesta av min egna planering fördelad på en förmiddag under veckan. Då lägger jag dels en plan för vad som behöver hinnas med på de olika lektionspassen under veckan för att den stora planen ska kunna genomföras i tid. På den planeringstiden ser jag även över vilka möten jag förväntas vara med på och om jag behöver förbereda mig för dem. Allt förs in i min veckoplan.

En trogen färgglad vän är min attgöralistan. Den håller jag alltid medvetet liten och lätt flyttbar. Liten för att den inte ska växa till ett oöverskåderligt berg av anteckningar. Flyttbar för att den förväntas inte bli klar under en vecka utan innehållet pytsar jag in när tid finns och även där att skapa överskådlighet kring vilka projekt som behöver göras direkt och vilka som faktiskt kan vänta. Med jämna mellan rum skriver jag en ny när allt för många projekt blivit överstrukna. Att göra listan hjälper mig att hålla fokus i vardagen och håller definitivt känslan av stress borta.

Längst bak i kalendern kopierar jag upp klasslistor och klistar in. Föredrar de klasslistorna som har rutor. Här är sedan min egna bokföring förberedd. De projekt som jag för in för att ha koll inför stundande summering och betygssättning. Allt finns på ett uppslag, alla elever, alla resultat, väl krypterat så jag förstår men troligen inte många andra. Ett plus här, en sol där och några bokstäver.

Det är min kalendern. Min trognaste kollega och absolut bästa hjälpmedel i vardagen.

När fredagen kommer flyttar jag min att göra lista till nästa vecka. Stryker stolt över det jag hunnit med och följt i min kalender. Lägger kvar kalender på mitt skrivbord, tar en sista blick och lägger sedan ihop den. Där ligger alla mina jobbfunderingar, mina projekt, mina måsten och allt som behöver göras nästa veckan. Prydligt paketerade och väntandes. Själva kan jag göra helg. Träffa mina små, göra äventyr utan planer eller vidare funderingar på jobbet. Allt jobb finns där i kalendern väntandes på mig.

För kalendern är inte bara min trognaste kollega den är också min bästa hjälpreda, tryggaste stressreglerare och strängaste ordningshållare som hjälper mig koppla av och verkligen förstå att jobb det är jobb och ledig tid är otroligt värdefullt för att jag ska vara den bästa person jag kan.