En kalender


ps. troligen mitt mest provokativa inlägg hittills. Kommer hävda att det visst finns tid, stress behöver inte vara en självklar del av yrkesvardagen och, ja, känslan av att hinna med och ha koll på uppdraget är fullt möjligt.

En kalender för en lärare är vad stetoskopet är för en läkare. Kaveln för bagaren och saxen för en frisören.

Så viktig är kalendern för mig i min lärarvardag. Det vore knepigt att lyssna om stetoskopet inte fanns, hur skulle bullarna se ut om kaveln togs bort och inte många kunder skulle bli korthåriga om saxen inte fanns i frisörens verktygsarsenal. Inte många lektioner skulle hålla måttet, inte många tidsplaner skulle följas och jag skulle definitivt inte hålla koll på allt det som förväntas av mig.

Har hittills inte hittat någon digitalverktyg som kan ersätta papperskalender. Kalendern måste vara tillgänglig hela tiden i alla miljöer. Visst finns det många hjälpmedel och digitala varianter där ute men inget är som papperskalendern. Den är flexibel för både anteckning och bild, planering och översikt. Papperskalendern är också alltid redo att hjälpa oavsett om nätverket ligger nere eller strömmen gått. Det enda verkligt illa som kan hända är att jag tappar kalendern men baserat på erfarenhet så har det hittills inte hänt sedan 2002 så varför skulle det ske nu?

Redan som ung i yrket och engagerad som facklig tjänsteman kämpade jag för att den första presenten för en lärare vi examination skulle vara just en kalender. Glädjer mig mycket att förbundet fortfarande håller kalendern viktig och till och med gratis för medlemmar att beställa.

Varje år infinner sig i maj den här högtidliga stunden när det är dags att välja nästa läsårs kalender.

Hur ska den se ut? Vilken passar mig bäst? Ska jag byta färg eller form?

Ska jag vara helt ärlig så är det inte många som håller måttet. Ofta blir det att välja mellan klassklärarkalendern eller ämneslärarkalender. Tror den enda egentliga skillnaden är registren längst bak. Ändå så står jag där, högtidligt redo att ta beslutet. Vilken känns bäst idag?

Ett löfte jag ger mig själv varje år när kalendern beställs är att i år ska jag hålla den fin. Min anteckningar ska vara skrivna i fin stil varje dag och färger ska väljas med omsorg så mina anteckningar blir överskådliga och snygga att se på. Har hittills inte hållit mitt löfte till mig själv, men nästa år är ett nytt år. Då ska den inte bara vara ett hjälpmedel som hanterar min arbetsbörda och hjälper mig slappna av när helgen kommer. Nästa år ska den dessutom se snygg ut, varje vecka. Varför nu det här ens är en viktig tanke att ha säger nog mer om mitt estetiska sinne än någon direkt koppling till min pedagogiska verklighet.

Kalendern måste innehålla en vecka per uppslag. Så jag lätt får en överblick av veckan och så att min attgöra-lista kan vara synlig. Färgen och formen varierar, likaså hur framsidan tillslut dekoreras. Ibland är det foton, förra året min namnlapp, se ovan, som jag tillverkade när alla mina nya elever fick den första lärakännaövningen.

När kalendern väl anländer så är den alltid hett efterlängtad. Julisidorna börjar bli fyllda i den gamla kalendern med anteckningar som berör nästa läsår. Blivande föreläsare är bokade, kontakter till museum är tagna. Nästa läsårs kunskapskrav och syften är fördelade över året baserat på den treårsplan jag sedan tidigare förberett. Allt väntar på den nya kalendern som ska hjälpa mig att hålla tanken klar och lugnet i behåll.

Redan i inflyttningsfasen av kalendern så brukar mitt löfte om att hålla den prydlig brytas. Är alltid så ivrig att få skriva in all information som kalendern ska hålla så jag med lätta tankar och arbetstömd hjärna kan gå på ferie. Viktiga telefonnummer, skolans koder, faktureringsadress och skolans adress samt organisationsnummer hamnar alltid på första uppslaget. Allt lättillgänglig när beställningar ska göras eller kollegor frågar.

Den senare händer ofta, vissa kollegor väljer att inte beställa materialet de behöver alternativt lägger det i ”jag gör det senare” högen för att organisationsnumret eller referenskoden känns som berg allt för höga att bestiga om vägen behöver gå via intendenten på expeditionen. 

Ofta har jag som lärare hört kollegor som påtalar stressen yrket. Känslan av att de inte hinner med eller vet när de ska göra allt som förväntas av dem. Stressen som en självklar del av yrkesvardagen presenteras, något som ibland även förmedlas till lärarkandidater som lyssnar med stora ögon och tankar som kanske vandrar- vad har jag gett mig in på? Ska jag vara helt ärlig så känner jag  sällan igen mig i dessa samtal. Javisst har vi mycket och göra men jag känner alltid att jag har koll för min bästa arbetskamrat, kalender, finns alltid där med en plan och en struktur.  Med kalendern som hjälpmedel behöver jag inte känna att jag ska hålla något i minnet. Tänker jag att det där kommer jag ihåg och gör senare så infinner sig snart känslan av stress och en känsla av oöverskådlighet sprider sig. Jag vet att om jag håller det i huvudet så glömmer jag och första bästa nya arbetsuppgift som dyker upp prioritera jag som viktigast.

Men med kalendern i min närhet kan jag lägga in allt jag behöver göra i en prioritering. Det dämpar min puls, ger mig bra överblick och förmågan att prioritera vad som är viktigt just nu infinner sig alltid.

Jag vet att om de finns i kalendern så kan jag lägga tanken åt sidan och fokusera på här och nu. Jag har överblick- jag har en plan för hur jag ska använda min tid. Jag har min kalender.

Den bestämmer åt mig. Gör jag även en tydlig plan av min tid så kan jag även lätt prioritera om när oväntade saker dyker upp alternativt visa för min rektor att det här fyller min tid om jag förväntas göra något mer. Vad kan jag då plocka bort eller prioritera ner ifall jag blir ombedd att göra nya uppgifter?

Kalendern hjälper mig att använda min tid till rätt saker.

Längst fram i kalendern har jag mitt egna schema. Här står inte bara när jag ska ha mina lektionspass eller vilka möten jag förväntas närvara vid, här för jag även in de saker som jag alltid behöver göra under en vecka. Samtal ska ringas, mail ska besvaras, lektioner planeras, uppgifter kommenteras osv. De stunder på dagen som inte innehåller lektionspass blir fyllda med dessa aktiviteter. Inte för att jag kanske gör dem just när det står i veckokalendendariet men för att ha koll på vad som behöver göras och om jag mot förmodan skulle förväntas ta ytterligare uppgifter så behöver jag prioritera om eller få hjälp att stryka uppgifter som behöver göras.

Kalenders egna struktur i sig hjälpa mig och hålla koll. På de första sidorna fyller jag alltid i  mina olika ämnesplaneringar. Skolåret har cirka 40 veckor. Fyra ämnen ska hinnas med. Enkel matematik ge mig ungefär tio veckor per ämne. Tidsramen hjälper mig att hålla fokus under momentets gång. Det finns alltid mer stoff att fylla på med i mina ämnen . Men tidsramen gör jag viktig för både mig och mina elever, så tidsramen ska hållas. En stor fråga som inleder projekten och ger oss färdriktning under arbetets gång hjälper även till att prioritera om ifall lektionstillfällen bortfaller eller annat dyker upp. Här lägger jag också tidigt in när de ska vara avstämningar under och som avslutning på momentet. Allt får plats i min bok. Därefter tar detaljplaneringen vid, ofta blir det fyra veckors planering i stöten. Det ger mig flexibilitet, kvalitetsfokus och möjlighet att i god tid förbereda nästa moment.

Första veckan på läsåret är bråda tider. En plan för året ska göras när lov och nationella provdatum är fastställda. Tidigare har jag skapat en treårsplan över mina ämnen där alla delar kommer med. Planen underlättar överlämning om jag byter grupp. Den hjälper mig även att veta att jag gör det som förväntas. 

Vilka kunskapskrav ska avklaras under terminen och hur många veckor finns att tillgå? När är det lämpligt med avstämning på momentet och hur faller detta med loven. Allt får plats i min bok. Med den strukturen  så behåller jag mitt lugn och lektionerna vet jag håller den kvalitet de behöver för att jag ska vara nöjd.

Kalendern hjälpa mig i allt det här vecka ut och vecka in. I det finns en idé till varje lektion de kommande tio veckorna där finns även nedskrivet uppgifter som jag ska göra och när jag ska göra dem och till vem. Med kalendern i hand så blir det få överraskningar och den stress som många pratar om hälsa sällan på hos mig.

När de första sidorna är fyllda med de stora ramarna och projektplaneringen inklistrad är det dags för den vardagliga lunken och veckoplaneringen. På min nuvarande arbetsplats är den mesta av min egna planering fördelad på en förmiddag under veckan. Då lägger jag dels en plan för vad som behöver hinnas med på de olika lektionspassen under veckan för att den stora planen ska kunna genomföras i tid. På den planeringstiden ser jag även över vilka möten jag förväntas vara med på och om jag behöver förbereda mig för dem. Allt förs in i min veckoplan.

En trogen färgglad vän är min attgöralistan. Den håller jag alltid medvetet liten och lätt flyttbar. Liten för att den inte ska växa till ett oöverskåderligt berg av anteckningar. Flyttbar för att den förväntas inte bli klar under en vecka utan innehållet pytsar jag in när tid finns och även där att skapa överskådlighet kring vilka projekt som behöver göras direkt och vilka som faktiskt kan vänta. Med jämna mellan rum skriver jag en ny när allt för många projekt blivit överstrukna. Att göra listan hjälper mig att hålla fokus i vardagen och håller definitivt känslan av stress borta.

Längst bak i kalendern kopierar jag upp klasslistor och klistar in. Föredrar de klasslistorna som har rutor. Här är sedan min egna bokföring förberedd. De projekt som jag för in för att ha koll inför stundande summering och betygssättning. Allt finns på ett uppslag, alla elever, alla resultat, väl krypterat så jag förstår men troligen inte många andra. Ett plus här, en sol där och några bokstäver.

Det är min kalendern. Min trognaste kollega och absolut bästa hjälpmedel i vardagen.

När fredagen kommer flyttar jag min att göra lista till nästa vecka. Stryker stolt över det jag hunnit med och följt i min kalender. Lägger kvar kalender på mitt skrivbord, tar en sista blick och lägger sedan ihop den. Där ligger alla mina jobbfunderingar, mina projekt, mina måsten och allt som behöver göras nästa veckan. Prydligt paketerade och väntandes. Själva kan jag göra helg. Träffa mina små, göra äventyr utan planer eller vidare funderingar på jobbet. Allt jobb finns där i kalendern väntandes på mig.

För kalendern är inte bara min trognaste kollega den är också min bästa hjälpreda, tryggaste stressreglerare och strängaste ordningshållare som hjälper mig koppla av och verkligen förstå att jobb det är jobb och ledig tid är otroligt värdefullt för att jag ska vara den bästa person jag kan.







 


Ny i yrket- vad ska jag tänka på?

Ett mail kom till mig. Karin jag har följt din blogg och jag börjar min första lärartjänst i höst, tar min examen nu i vår. Vad ska jag tänka på?

Ärad över frågan och förtroendet började jag fundera, vad är det jag gör när jag får en ny grupp? Vilka tips vill jag ge någon som ska börja sin första tjänst? Hur ska jag tipsa någon som börjar från början, som ensam bland öar i en skärgård. Åt vilket håll ska jag börja simma? Jag kom fram till den här listan, säkert kan den kompletteras och säkert är den inte för alla men så här tänker jag.

Först ett stort gratis till att utbildningen är klar. Välkommen till ett härligt yrke som ger något alldeles extra varje dag.

  1. Innan eleverna kommer, skaffa en kalender. Den delen är för mig så viktig att jag till hösten tänker ägna ett helt inlägg bara åt detta fantastiska hjälpmedel.
  2. Skaffa något fint till dig och ditt skrivbord. En personlig sak som påminner dig om att du landat ditt första jobb och som symboliserar alla dina förväntningar.
  3. Gör en planeringsram över läsåret, gärna även en till som sträcker sig över hela den tid som du ska arbeta med gruppen, ofta tre år. Här kan du säkert få hjälp av kollegor på skolan men tänk även efter själv, titta ordentligt i läroplanens kunskapskrav och syftestexter. Vilka ämnen ska du undervisa i? Vilka kunskapskrav behöver du hinna med? Hur länge får du arbeta med respektive ämne? Därefter kan du börja med HURET. Det är lätt att inspireras och se alla roliga projekt som finns. Men du gör klokt i att stoppa och se till ramen först.
  4. Gör ett personligt schema. Hur ska du fördela din tid när du inte har lektion? Tänker du använda förtroendetiden hemma eller gör du den på jobbet? Vad är det du faktiskt är anställd att göra? Ofta kommer det många förväntningar med yrket som faktiskt inte är något som egentligen ingår i tjänstebeskrivningen. En lärare kan jobba hur mycket som helst, det är upp till dig att vara professionell och faktiskt sätta ramarna både för dig själv och för din omgivning. Otroligt viktigt!!!
  5. Vid terminsstart; Börja med att arbeta med gruppen. Vilka förväntningar har du på klassrumsklimatet och arbetsmiljön? Det här är viktigt att förmedla till gruppen, vilka tankar har du? Hur ska eleverna begära ordet? Hur ska eleverna sitta? Vilka rutiner ska ni ha när arbetspasset börjar och när arbetspasset slutar? Här kan du även vara tydlig mot vårdnadshavarna att du jobbar bara exempelvis mellan 8-16 och att de inte kan räkna med att du nås efter den tiden. Lämna aldrig ut dina privata kontaktuppgifter.
  6. Lär känna dina elever professionellt, vilka behov har de? Vilka styrkor har dina elever? Vad har de med sig sedan tidigare i form av kunskap och skolerfarenhet? Gör övningar där du får höra deras tankar men som även gärna får mynna ut i fina dekorationer av klassrummet. Här är Unicefs material toppen att tillgå, ett klick bort och massa bra färdigplanerade lektioner för alla åldrar. Barnkonventionen, värdegrund, pyssel och alla kan delta. Toppen! Namnskyltstillverkning är också bra övningar, du får lära dig namn samtidigt som eleverna kan dekorera skyltarna med personliga tankar som sedan förmedlas individuellt eller i helgrupp.
  7. Försök identifiera de elever där det är viktigt att du snabbt får en relation även till hemmet. Sträva efter att första kontakten med hemmet ska vara ett möte där ni får hälsa och lära känna varandra. Sedan hur mötet går till eller hur långt det är spelar ingen större roll, kan mycket väl räcka med ett handslag första dagen på terminen.
  8. Berätta för eleverna om den ram som du satt upp för läsåret, ge lite försmak på vad ni ska göra. Det både hjälper de som behöver god framförhållning och skapar försmak inför kommande projekt.
  9. Låt dig själv vara ny. Hoppa inte på att gå med i massa utvecklingsgrupper på skolan. Din rektor ska hjälpa dig så du får en mentor som har tid för dig och dina frågor. Gärna någon som är en bit från din undervisningssituation så era möten inte blir att fixa vardagliga praktiska bestyr.
  10. Så fort du får ett mailkonto. Skapa en mapp som heter beröm. Där ska du samla alla dina meddelanden där du fått positiv respons för något du gjort. Vissa kan innehålla något så enkelt som ett tack. Ovärderlig källa till positiv energi de dagar som kanske inte går som du tänkt.

Det här är mina tips för att få en bra start i yrket.

Stort lycka till Karolina, faktumet att du faktiskt ställer frågan visar att du förstår mycket av yrkets komplexitet samtidigt som du är villig att höra och lära för att ge dig själv en så bra start i yrket som du bara kan.

 


Bästa lektionsreceptet!

En kaka blir bra gång efter gång om jag följer ett recept och har de rätta ingredienserna.

Finns det en liknande mall för att få lektionerna att bli bra gång på gång?

Ja, faktiskt så är det ju så att vissa förberedelser skapar förutsättningar som ger mig och mina elever de lektioner vi förtjänar. Med flera år i klassrummet och många stunder av reflektion och finslipning så tycker jag mig kunna presentera sju nyckelingredienser som får lektionerna att fungera bra pass efter pass.

Den tunga sanningen jag hela tiden landar i är att det är på mig som pedagog allt ligger, elevgruppen måste jag förhålla mig till.

Visst kan det hända saker utanför klassrummet och i klassrummet som jag faktiskt inte kan rå över som påverkar utgången av lektionen men när det gäller att skapa förutsättningar för att få mina elever att lyckas så är det på mig som pedagog som ansvaret ligger.

  1. Att skapa ett lugn inför lektionsstarten skapar förutsättningar för alla att lyckas. Lugnet i rummet ger varje elev förutsättning att skapa fokus och förståelse för uppgiften som ska göras. Nyckeln till lugnet tror jag ligger i när jag som pedagog vet när lektionen verkligen börja. När genomgången ska starta så är det bara jag som ledare i rummet som ska ha talutrymmet.
  2. Tydlighet i uppgiften. När jag som lärare vet vad jag vill och vart uppgiften leder till. Då är jag tydlig i mina förklaringar, välplanerad i mina exempel och genomgången hjälper alla att genomföra uppgiften efter bästa förmåga.
  3. Koppling till kunskapskraven hjälper mig att skapa förståelse för uppgiftens relevans till eleverna. Alla elever vill lyckas med sina studier och vet de vad som förväntas av just dem för att nå de kunskapskrav de strävar mot så kommer motiviationen och kunskapsivern raskt fram.
  4. En tydlig tidsram. Ger jag mina elever en tydlig sluttid, gärna ett klockslag, så ökar det skärpan och motivationen att ordentligt komma igång och slutföra uppgiften. En tydlig känsla av kontroll ges till eleven som själv kan lägga upp sitt studiepass och fördela arbetet efter egen förmåga.
  5. Materialet tillgängligt. Böcker och hjälpmedel nära till hands, tillgängligt för alla och introducerat vid genomgången. Det här hjälper alla att självständigt ta sig an uppgiften och känslan att ha kontroll och möjlighet att ta eget ansvar ökar. Oerhört viktigt att jag som ansvarig inte behöver lämna rummet för att kopiera eller hämta material.
  6. Ge rumsliga förutsättningar. Var förväntas eleverna jobba och hur ska arbetsron vara i de olika arbetsrummen. Här ger jag olika rum olika förutsättningar. Ett helt tyst rum, ett rum för små prat och ett rum för diskussion.
  7. Rätt person på rätt plats. Jag väntar ofta en extra minut innan jag börjar min genomgång. Lugnet som skapas är viktigt att respektera och börjar jag en genomgång som raskt blir avbruten av en som kommer sent riskerar att ändra lugnet till något som inte gynnar undervisningen.

Med dessa ingredienser redo så vet jag att med stor säkerhet blir lektionen riktigt bra och lärdomarna som sprids i rummet skapar självförtroende hos mina elever och god möjlighet för mig att hjälpa mina elever med vad just de behöver. Så ja, det finns ett recept på en lyckad lektion.

Det jobbiga är inte att hitta ingredienserna och följa mallen utan att hela tiden hålla skärpan på förståelsen att det är på mig som pedagog det ligger om utfallet blir som jag tänkt och vill.


Hur svårt kan det vara? – lektionen som inte blev bra

Det är tidigt på terminen. Vi ska ha en lektion i geografi. Kartboken ska introduceras för första gången det här läsåret. Eleverna ska få göra en klassisk och omtyckt uppgift. Titta i kartboken, fyll i en matchande blindkarta. Vilken information finns egentligen i en kartbok? Min erfarenhet vet att det här blir en lugn lektion.

Det är något med kartböcker och blindkartor som lockar och alltid fungerar.

Den lugnande musiken är på. Gruppen kommer in från rast. Materialet är framme. Lektionen i all sin enkelhet är välplanerad. Tillsammans hittar vi lugnet och genomgången kan börja.

– Idag ska vi jobba i kartboken. Vi ska lära om vilken information du kan hitta i en kartbok. Ni kommer alla få en blindkarta med uppgifter att lösa. På sidan 6 och 7 i kartboken hittar ni informationen som blindkartorna efterfrågar. Jobba enskilt så alla får leta efter informationen. Vill ni ha hjälp så räck upp handen så kommer jag till dig.

Genomgången känns glasklar. Alla har fått sitt material. Dags att börja jobba.

En hand sträcks upp: – Kan jag få hjälp? Ytterligare en hand kommer upp. En elev kommer fram till mig och undrar: – Kan jag få hjälp? En elev frågar en annan. Tre händer till räcks upp. Jag går runt och hjälper elev efter elev. Ändå verkar behovet av hjälp inte försvinna. Har ingen förstått instruktionen?

Fyra personer står framför mig- Kan vi få hjälp? Några elever slutar jobba och börjar prata med varandra om spelet de har på telefonen. En elev går mot fönstret och börjar fingra på bollen som ligger där. Ytterligare en elev reser sig och går mot bollen. Eleven som först räckte upp handen ropar- Kommer du inte snart? En annan säger: – Jag frågade först.Jag går runt metodiskt försöker hjälpa varje elev men alla har samma frågor, ingen verkar veta vad de ska göra. Ljudnivån stiger i rummet. Vissa har helt slutat jobba och prata med varandra.

Var försvann lugnet från lektionens början?

Jag befinner mig mitt i ett frågande kör. Ingen verkar ha förstått eller lyssnat på  instruktionen. Alla vill ha hjälp med exakt samma sak.

Mitt inre jag skriker: – HUR SVÅRT KAN DET VARA ??? Slå upp sid 6 i kartboken och jämför bilderna.Ett djupt andetagen. Börjar jag höja rösten och tappa lugnet nu så blir inget bättre av det.

Dags att tänka om. Dags att prioritera. Vilken riktning måste jag försök få eleverna mot?

Vad är viktigast just nu? Måste alla sitta ner? Ska jag göra om genomgången? Dags för en tidig bensträckare? Vad är det som de inte förstår?

Jag tar ett beslut och höjer rösten en aning:- Alla måste sitta ner. Räck upp handen och vänta på att jag kommer till er.

Instruktionen fungerar. Eleverna återvänder till sina platser. Jag går runt till alla, få verkat ha förstått uppgiften. Slå upp sidan 6 i kartboken. Titta på kartan. Jämför med papperet du har framför dig. Vad heter landet i kartboken? För över information till papperet. Om och om igen samma instruktion. Ett inre mantra går i mitt huvud- Hur svårt kan det vara?

Lektion är slut eleverna lämnar rummet. Jag står kvar med kaoset i huvudet plockades förstrött några papper. Vad hände egentligen här? Hur kunde det bli så här? Lektionen började i ett härligt lugn. Materialet var på plats och alla satt lugna vid genomgången. Var instruktionen otydlig? Var uppgiften för svår? Hade det hänt något på rasten som jag inte visste? Massa frågor. Inga svar. Det här brukar ju vara både uppskattat och självgående arbete. Vad var det som hände egentligen?

Dessa pass kommer ibland, väcker alltid många frågor hos mig. Men mest av allt väcker det alltid nya kunskaper om mig själv och min profession. Perfekt tillfälle att finslipa, reflektera och göra om.



























 


Ordets makt

Makten i ordet och ansvaret som vår yttrandefrihet för med sig är centrala delar i min undervisning som lärare. Att jag dessutom är lärare i de samhällsorienterande ämnena gör att jag även i mina ämnespass har starkt fokus på frågan. Olika sätt att uppmärksamma demokratins ansvar samt varierade former att presentera rätten till det fria ordet är nödvändiga för att ge eleverna verktyg att förstå innebörden.

Direkt i början av terminen markerar jag riktning för diskussionen och visar att allas lika värde är en självklarhet. Övningar om Barnkonventionen, Diskrimineringsgrunderna, yttrandefrihet och tryckfrihet inkluderas i det dagliga arbetet. Diskrimineringsgrunderna och barnkonventionen aktualiseras därefter kontinuerligt under terminen.

 

Ordet och tanken är fri men jag vill alltid tydligt markera att med friheten kommer ett stort ansvar.

Ingen får ta rätten att kränka någon annan för dennes person. Här och i många andra olika sammanhang brukar jag ta hjälp av musikvärlden för att skapa engagemang och förståelse.

Att Madonna är en fantastiska underhållare och banbrytande artist är nyhet för få. Yttrandefrihet och artistiskt nyskapande har följt hennes framgångsrika och långa karriär. Att i mitt klassrum introducera henne som sagoförfattare är det få som kan föreställa sig.

Boken Herr Peabodys äpplen av Madonna, som förövrigt är dedicerad till världens alla lärare, har för mig blivit en trogen följeslagare i klassrummet sedan den utgavs 2003. En saga blir alltid en bra början på en lektion oavsett ålder på eleverna. Är eleverna äldre, som mina högstadieelever är, så blir diskussionen som följer alltid analytisk och full av intressanta kopplingar till värdegrundsfrågor. 

Makten som ligger i ordet förtydligas av sagans form.

 

Sagan tar plats i en liten stad någonstans världen. Ett barn i staden ser knattelagets populäre tränare göra något som vid första anblicken ser ut att vara en stöld. Barnet sprider sin historia i den lilla staden. Stadens invånare börjar snabbt vända tränaren ryggen.

Boken hjälper mig i undervisningen om yttrande- och tryckfrihet. Ansvaret som kommer med dessa friheter är stora.

Att rent teoretiskt lära sig vad friheterna betyder brukar inte vara någon större svårighet. När teori ska bli praktik brukar svårighetsgraden öka.

Vad får vi egentligen säga till och om varandra utan att missbruka friheterna? Hur lätt kan inte en diskussion på internet ta en vändning som skapar både konflikt och ledsamh

eter? Ett rykte utan minsta spår av kritisk granskning blir lätt en etablerad sanning.

När tränaren i den lilla staden får höra ryktet som cirkulerar kring honom konfronterar han barnet. Barnet får en mycket symbolisk tillrättavisning som väcker många tankar hos läsaren eller i detta fall lyssnande eleven.

Bokens innehåll leder till en tydlig diskussion om ordets makt. Slutet ger även goda infallsvinklar till samtal om konsekvenser av ryktesspridning och vikten av själv skapa sig en uppfattning om vad som hänt. Varje gång får sagan önskad effekt med diskussion om ordets makt.


Att skapa ett lugn

 

Oavsett skola, oavsett rum,  blir det ingen undervisning om det inte skapas ett lugn. En feedback som jag ofta får och har fått genom åren är att på dina lektioner finns ett lugn.


Vad är nyckeln bakom lektionen som börjar och slutar helt enligt plan?

En av de viktigaste grundstenarna i en lyckad lektion, enligt mig, ligger inte i undervisningsteorier som lärarutbildningen lärde ut eller att ha de senaste vetenskapliga beläggen i ämnet. Framgången i en lektion ligger i när jag som lärare vet när lektionen verkligen börjar, att sätta ord på det som kan verka självklart.
Det är att sätta ramen för vad som behöver finnas för att ge alla samma förutsättningar oavsett om det är en förskoleklass eller en årskurs nio.

På mina lektioner är första övningen alltid att sitta ner och vara tyst i väntan på de inledande och välkomnande hälsningsorden. Instruktionen står på tavlan och jag möter alltid i dörren för att även där påminna om vad som gäller.

Det här är inget som kommer av sig självt och inget som bara blir även fast det kan verka hur självklart som helst i ett vuxenperspektiv. Övningen inleder alla mina pass och det tar många lektioner innan de verkligen sitter. Är gruppen dessutom ny eller tanken att just så inleds ett lektionspass främmande för övriga i kollegiet tar det ännu längre tid.

Att försöka få en lugn start på en lektion när eleverna redan har intagit rummet är ingen bra start på ett pass. Då går energinivån upp hos både mig och elever. Att skapa ro på en lektion som börjat så tar en bra stund.

Om jag istället som ledare är där i tid innan lektionen startar har jag grunden till ett lyckat arbetspass. Genom att sätta på musik som lugnar och dämpa belysningen skapar jag goda förutsättningar för en god start. Med musiken vill jag förstärka den känsla som lektionen ska förmedla. Skriv upp passets förutsättningar på tavlan. Visa eleverna i ord vad som gäller. Vilket material behöver vara framme, hur ska de sitta, vem är det som leder och när ska de vara tysta? Där läggs grunden för lektionen och där tar passet sin början.

Möter jag dessutom mina elever i dörren och lugnar den orolige, dämpar den stressade, välkomnar den sene så ökar chansen att jag som lärare får den lektion jag vill ha.

Lektionen som gör att jag känner mig extra utvald att ha fått förmånen att undervisa denna grupp.


Med det etablerade lugnet kan passet gå vidare och ämnesgenomgången börja. Även här är det viktigt att sätta ord på förväntningarna. Ska jag hålla en genomgång försöker jag alltid ge en ungefärlig tid för hur lång genomgången är. Det är för att hjälpa elever som tycker det är svårt att hålla fokus. Jag går även igenom och förtydligar att vid en genomgång är det jag som har ordet och vill man ställa en fråga så ska man räcka upp handen och invänta sin tur. Allt för att ge alla förutsättningar att ställa in fokus och veta vad som förväntas.

Eleven i sin tur får genom de nedskrivna förutsättningarna möjlighet att ställa in sitt fokus på arbetspasset och kan läsa vad jag förväntar mig av den.

För eleven växer chansen att få gå ifrån lektionen med en känsla av att ha lyckats enormt.

Tydlighet i det som kan verka självklart lugnar de oroliga, dämpar den stressade och möjliggör för den sene att komma ikapp.

Är arbetspasset ett pass där uppgifter ska lösas så är det viktigt för mig som ledare att även där sätta ord på förväntningarna. Vem ska jobba med vem? Vem sitter var och var finns materialet som behövs för övningen? Inga av dessa moment är egentligen självklara, trots att de har förklara på alla lektioner under terminen. Det här är ingen anpassning jag gör för några utan ständigt för alla.


Att sätta ord på det som verkar självklart hjälper alla mina elever att lyckas bättre.

Ramarna för vad som förväntas är uttalade och hjälper alla förstå vad som gäller just för dem. Tillsammans i lugnet kan lektionen börja och endast fantasin kan sätta gränser för hur lärorikt och bra det kan bli.