Varför säger du bara till mig?

-Det var inte bara jag som gjorde. Varför säger du bara till mig?

Ramen var given. Genomgång från kollegan om ett nytt skrivverktyg som hjälper eleverna att få mer struktur och kvalité på sina texter. Instruktionen skulle bli kort, alla skulle ha lärplattorna ihopslagna och fokuset mot den stora tv-skärmen längst fram. Talutrymmet var kollegans. Dataspelet som pågick på elevens lärolatta var långt ifrån de ramar som givits inledningsvis.
– Jag säger till sig för att det är dig jag nu pratar med. Det är genomgång. Du ska precis som alla andra lyssna aktivt och se på vad som händer därframme vid genomgången. Det du gör just nu stör genomgången och hindrar dig själv att göra det du ska.

I sådana lägen förvandlas jag säkerligen i mina elevers ögon till att bara vara den där asjobbiga fyrkantiga människan som aldrig ger sig och alltid säger till just ”mig” och bara ”mig” hela tiden.

Humöret efter tredje tillsägelsen blir inte heller på topp och ordvalet tyvärr inte alltid de bästa varken från mig eller eleven.

Det var jag idag. Det står jag för. Titeln ”asjobbig” fick jag efter tredje tillsägelsen när jag bad min elev göra just det som bestämts vara förutsättningen för passet.
Inte den roligaste delen av jobbet och definitivt en energitjuv men i slutändan ack så givande. Efter tredje gången blev det som jag sagt, lärplattorna slogs ihop och fokuset gick till genomgången, och det vi faktiskt bestämt var det som fick gälla.
Just i den stunden är vi inte de bästa vänner. Eleven genuint upprörd och känner sig missförstådd av mig och kanske hela lärarkåren. Jag, professionellt markerande och lätt frustrerad, backar och ser mellan fingrarna om något mer halvtokigt sker.
Belöningen kommer inte i stunden eleven gjorde som jag sa utan oftast dagen efter. Inte sällan på morgonen. Den där stunden när dagen är ny och allt är möjligt. Ett god morgon och en stund på tu man hand. Inga kompisar i närheten ingen attityd eller show som måste upprätthållas.

 

– Är så stolt över det du gjorde igår. Du gjorde det vi bestämt. Såg att du fick väldigt mycket gjort efter genomgången.

-Va tyckte du?

-Ja jättebra jobbat. Unna dig själv fler sådana stunder idag det är du verkligen värd.

– Ja det det ska jag göra!

Senare på dagen en blick mot mig när eleven gör det vi bestämt. En stolt nick från mig och senare en klapp på axeln. Tyst samförstånd, det här var bra.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*