Ett argt samtal

Jag minns det som igår. Ett argt samtal på min telefon i mitt hem precis när jag gått på lov.

Har aldrig i tjänst lämnat ut mitt telefonnummer. Startade min lärarbanan med stort fackligt engagemang och fick via klok föreläsare,  idag min rektor, lära att inte lämnat ut numret. Vem har egentligen numret till sin läkare, bilmekaniker eller kocken på favorit restaurangen? Så varför sina barns lärares nummer?

Trots det så hade en förälder hittat mitt nummer och beslutat sig för att ring hem till mig. Det var tidigt i min lärarkarriär och mycket kvar att upptäcka och erfara. Jag var precis hemkommen och om minnet inte sviker mig så var det fredag och sportlovet skulle börja på måndagen. Jobbet var således långt borta. Ett samtal skulle dock få det hela att ändras.

Lyfte luren och presenterade mig. En arg person i andra änden. Hur kunde jag göra som jag gjort? Hur kunde jag behandla personens barn på det sättet jag gjort? Där i mitt egna kök skällde en för mig främmande person ut mig. Vår syn på vad som hänt var som hämtad ur skilda världar. Det här var den terminen jag hade börjat lära och förstått att det fanns något som hette Maktlekar. En kunskap som jag nu är evigt tacksam för. Men då med en ny elevgrupp famlande jag fortfarande med att försöka förstå vad det var som gjorde att så mycket märkliga händelser skedde mellan eleverna i gruppen och att samma person alltid verkade dra den största nackdelen av det som hände.

Den arga personen hade i sitt uppjagade tillstånd än mindre förståelse för situationen jag såg i klassrummet, mellan lektionerna och på rasterna. Allt fokus låg på mitt agerande, baserat på den arga personens barn, och inte alls på att det kanske fanns ett varför till vad som hänt. Minns hur helt överrumplad jag kände mig i samtalssituationen. Stressen som samtalets innehåll förmedlade gjorde mig inte till det proffs jag hade varit om jag varit på jobbet.

Tonläget höjdes ytterligare. Tillslut sa jag; – Vi kommer inte att förstå varandra i den här situationen utan vill du prata vidare om det här så får du kontakta min chef.

Svaret jag fick var givet, personen skulle verkligen göra så, mitt agerande var oacceptabelt, förklarade den arge.

Jag lade raskt på och slog direkt numret till min chef.

Ville förvarna att ett ilsket samtal väntade. Berättade exakt vad som hänt. Min dåvarande chef berömde mitt agerande och mod att genast kontakta henne. Hon bekräftade att jag hade gjort allt korrekt både i skolan och i samtalet. Skulle personen ringa så skulle hon vara redo. Nästa samtal gick till min kollega som även denne vart helt överrumplad över att någon kunde bete sig så illa.

Nu har det gått över tio år sedan samtalet, jag bär det fortfarande med mig. Den arga personen ringde aldrig till min chef.

Kommer ihåg min utsatthet. Oron samtalet väckte hos mig. Kommer ihåg hur jag ifrågasatte mig själv och vad jag kunde och gjort. Kommer ihåg påhoppet på mig som person.

Lärdomen och vad jag efter hela händelsen verkligen tog till mig var att när sånt här händer så är det bästa jag kan göra att berätta för kollegor och min chef vad som hänt. Få bekräftelse på att det var den andra och inte jag som gjorde fel. Ibland, tyvärr, så hamnar jag som lärare i situationer där jag får mottaga föräldrars och vårdnadshavares frustration och maktlöshet. Vissa personer tvekar inte i dessa lägen att kasta sin frustration och ilska  på den personen som ägnar sin yrkesdag åt att ta hand om och göra det yttersta för att deras barn ska utvecklas och nå så långt det bara är möjligt. Det känns inte kul, det känns inte rättvist men med åren har jag verkligen lärt mig att hantera liknande situationer så de blir lättare. Lyssna in, förbereda och alltid vara tydlig med vilka mina arbetstider är och hur jag bäst blir kontaktad.

En tung men viktigt lärdom från ett argt samtal.

6 kommentarer

Kommentarrubrik

Oscar

Oscar

Karin! Följer alltid din blogg. Som förälder till tonårsbarn blir man från barnens sida itutad hur orättvisa deras lärare är. Precis som de flesta andra föräldrar så vill man tro på sin dotter/son. Dock är steget till att ringa efter arbetstid på ett privat nr iaf för mig helt otänkbart. Det var nog en i grunden bra förälder som faktiskt är orolig/bryr sig om sitt barns skolgång som på fel sätt kontaktade dig. Åtminstone vill jag tro att det var så. Men.. du har samma rätt till att vara privat när du är just privat! Tack för perspektivet! Trevlig helg

Svara

Kommentarrubrik

Karin Boberg

Karin Boberg

Tack för återkoppling. Tänker också att alla vill sina barn.

Svara

Kommentarrubrik

Kristina

Kristina

Onsdagkväll, innan Kristihimmelsfärd, alltså långhelg. En förälder kontaktar mig, i början trevlig sedan mer och mer upprörd till slut riktigt otrevlig. Det hela slutade med att jag sa hej då och la på luren. Det här var för 16 år sedan men jag minns det som igår. Jag kommer tom ihåg vad jag gjorde, jag stod och strök kläder... Samtalet handlade inte ens om förälderns eget barn, utan om en annan elev som hen hade synpunkter på.

Svara

Kommentarrubrik

Johan Fröberg

Johan Fröberg

Hej! Mycket intressant inlägg som belyser lärares vardag och de krav som ställs på lärare. Hur i vissa situationer personer handlar före den tänker. Och vikten att lärare som alla andra har rätt till att vara ledig från sitt jobb för att kunna vila och återhämta sig.

Svara

Kommentarrubrik

Helén

Helén

Jag arbetar som privat logoped och sitter mitt emellan sådana här samtal många gånger. Jobbar mest med skolelever och föräldrar och lärare. Tyvärr är min erfarenhet efter 17 år att de flesta negativa händelser jag upplevt är samtal FRÅN lärare till elev och/eller förälder. Har sparat mejl och samtal på skolmöten i minnet och journaler. Tyvärr företräder jag elever med bristande språklig förmåga och de skriver inga bloggar eller inlägg i olika medier. Så allvarliga kränkningar jag upplevt i skolans värld och av deras företrädare har jag inte upplevt någon annanstans.

Svara

Kommentarrubrik

Therese

Therese

Helen... Två fel blir inte ett rätt. Att bemöta ett felaktigt agerande med ett annat felaktigt agerande som förringar någons negativa upplevelse, blir helt enkelt fel.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*